Tiden går allt bra fort..

publicerat i Ensamstående mamma, Vardag;

Tänk att min lilla prins va så här liten för ett år sedan. Jag älskar varje liten stund med dig💙

Just nu ligger vi och kramas i soffan, Viggo har fått magsjuka. Så fruktansvärt otäckt! Han säger "mamma kramas" och kramar om mig och vägrar släppa taget. Mysigt om det inte vore för magsjukan. Han har jätte ont i magen och bara kräks, Usch och fy för den! 


Två nätter på avd 34..

publicerat i Hemofili A - Svår, Vardag;
I tisdags kväll badade jag och Viggo tillsammans i badkaret. Viggo stod på huk och reste sig snabbt upp och slog huvudet hårt i kranen/ handtaget. Och seglade sen ner och satt sig. Han sa direkt att det gick bra. -"bla mamma bla". 
Men efter så där 5-10 min började han ta sig mor huvudet och började gråta hysteriskt och ville gå upp ur badet, vilket aldrig händer annars. 
Vi gick upp och jag försökte sätta Viggo i soffan, men han skulle promt sitta i mitt knä. När Viggo lugnat sig kunde jag ringa och rådfråga koagulationsjuren. Jouren tyckte vi skulle åka in till Falun så att en läkare kunde undersöka Viggo, samt att han skulle få en dubbel dos faktor 8. Jouren ringde både till barnjouren i Falun och till avdelningen för att meddela att vi var påväg in. 

När vi kom fram till barnavdelningen, avd 34, hade dom redan fixat ett enkelrum till oss. Men det tog en lång stund innan ens sköterskan som skulle ha hand om oss kom och tittade till Viggo. När hon väl kom, berättade jag att Viggos Emla suttit en stund så vi kunde ge medicinen nu, vad jag fick till svar vill jag inte ens skriva.. Vissa människor klickar man helt enkelt inte med.
Det slutade med att jag gav Viggo sin medicin som jouren sagt att han skulle få, och det gick så bra. Viggo satt själv i sängen medan mormor Marie höll Viggos arm. Han va så duktig! 

Efter en stund kommer läkaren, han undersökte Viggo som vid det här laget var helt opåverkad. Men vi fick ändå lov att stanna för observation under natten samt att Viggo skulle få en till dos faktor 8 dagen där på. 
Kontrollerna dom gjorde under natten såg bra ut och Viggo var sitt vanliga, spralliga jag:) 



Målning på lekterapin i väntan på hemgång. Super kul:) 

Vid 10 tiden blev vi utskrivna och vi tog bussen till Borlänge för att luncha med Linn och Mila. Viggo somnade på bussen och sov i 3 timmar. Super skönt tänkte jag, han måste ha varit trött. När Viggo vaknar igen äter vi lite och jag märker att han inte riktigt är som vanligt, han är super gnällig, tar sig mot huvudet och är allmänt missnöjd. Till en början tänker jag inte så mycket på det, utan tänker att han är nog bara trött och less. Men ju längre tiden går desto mer otröstlig blir han, han är nöjd kanske 2 min sen skriker han verkligen. Han tar sig också mot huvudet och sen så somnar han igen. Vilket är väldigt ovanligt för att vara Viggo, han brukar sova 1,5-2 Tim om dagen men nu sov han ist 5,5tim. Mitt i allt de här säger även min kompis Linn att hon tycker Viggo verkar annorlunda. 

Jag ringer till koagulationsjuren för att rådfråga hur jag ska göra. Efter ett långt samtal med Viggos läkare, beslutas det att vi ska åka tillbaka till avd 34 för en ny läkarbedömning. Samt att Viggo ska få en till dos faktor 8 när vi kommer dit och även en dos dagen där på. 

När vi kommer dit har dom även denna gången fixat ett rum är oss, läkaren kommer fort och även han märker att Viggo inte är sitt vanliga, spralliga jag. Och vi får lov att stanna ännu en natt. Efter en stunds undersökning blir Viggo lite piggare och han blir även mer och mer pigg under kvällens gång. Så skönt!!
Nu när Viggo skulle få sin medicin ville dom sätta en pvk, ifall han skulle behöva mer medicin under natten. Jag brukar alltid sticka Viggo själv, men i och med att jag var själv med honom nu tänkte jag att dom skulle få sticka honom. Det var två sköterskor som jag kände mig trygg med och som varit med tidigare. 
 
Viggo satt i mitt knä och sköterskorna stack 3 gånger utan att lyckas. Viggo var så duktig och lät sköterskorna hålla på, men den sista gången dom stack så såg jag hur Viggos ögon började fyllas av tårar, han försökte och försökte hålla dom tillbaka men sen brast det. Och han blev så ledsen, det syntes så hur ont han tyckte de gjorde. Min kämpe! 
Efter att dom stuckit tre gånger sa dom att nej nu får du försöka. 

Viggo fick en piggelin och fick sitta i en av sköterskornas knä. Jag stack honom och det gick bra på försöka försöket. Dock blev jag så chockad att jag lyckades när dom hade haft de så svårt så det blev ett litet blodbad, men den satt där. Så skönt, och Viggo kunde få sin medicin. 

Under natten kom dom in och kollade till Viggo med 1,5 timmes mellanrum. Och allt såg fint ut. Vi fick åka hem strax innan lunch dagen där på. 



Jag älskar verkligen min lilla minimänniska, som börjar bli ganska stor nu, och jag är så himla stolt över att få äran att vara hans mamma! Vilket team vi är💙