viggosmammajosefiine.blogg.se

Jag heter Josefine och är mamma till min son Viggo. I skrivandets stund är Viggo 6 månader och 8 dagar gammal för att vara exakt. Vi bor i ett litet samhälle i dalarna och trivs faktiskt ganska så bra här. I detta inlägg tänker jag berätta lite "kort" om hur det ligger till och hur det hela började....

 

För 6 månader och 8 dagar sedan låg jag på förlossningen och hade precis fått reda på att det skulle bli ett akutkejsarsnitt, efter 18 timmar med aktivt värkarbete. När jag rullades in i operations rummet möttes jag av ett helt rum fyllt av läkare och sjuksköterskor. Det var extra mycket folk då jag själv har diabetes typ 1, vilket kan betyda att barnet behöver lite extra hjälp när det väl är fött.

Snittet lades och efter en massa bökande, ruskande och slit så hördes äntligen ett starkt och kraftigt barn skrik. Det var Viggo, min son. Som jag hade längtat.

Viggo blev direkt godkänd av barnläkaren och fick komma och lägga sig på mitt bröst. All min oro över att mitt barn skulle må dåligt och behöva extra hjälp efter förlossningen var nu borta.

 

Väl uppe på förlossningen igen fick Viggo vara med sin mormor då jag blev väldigt dålig. Han fick, som alla andra barn, en intramuskulär injektion ( en spruta i muskeln) i låret med K-vitamin av barnmorskan. Viggo mådde alldeles utmärkt.

 

Två dagar efter på bb upptäcker vi att Viggo har ett stort och hårt hematom (blåmärke) där han fick sprutan. Han hade även röda små fläckar på sidan om armväcket. Där dom hade stuckit honom för att kolla hans blodsocker, vilket dom gör på barn som har mammor med diabetes.

Barnläkaren kom in och kollade till Viggo och ordinerade lite extra prover för att se så att allt stod rätt till.

Provsvaren kom och det enda som avvek något var P-k-provet som visade 1,6 och det skulle vara under 1,5.

Läkaren friskförklarade Viggo men sa att vi kunde ta om proverna vid 6 månaders ålder om vi skulle tycka att det var nödvändigt.

 

Den 16/2 fick vi äntligen komma hem. Viggo hade kvar hematomet på låret väldigt länge och nu så här i efterhand så ser jag på kort att hans händer va blåa länge efter att dom tagit prover....

 

När det var dags för Viggo att ta sin första vaccination vid 3 månaders ålder hade jag en känsla av att det inte stod rätt till..  jag vill att vi tar dom där proverna innan ni sticker min son!!!

Bvc ordnade en tid på barnmottagningen, där togs proverna och vi fick träffa en läkare. Läkaren undersökte Viggo och sa att hon skulle höra av sig om en vecka men att det var nog inget att oroa sig för.

När vi kom hem tog det inte många timmar förens telefonen ringde. Det var hon, den där läkaren som sa att det var inget att oroa sig för, din pojke ser så frisk ut. Men varför ringer hon nu? hon skulle ju ringa om en vecka.

Hon hade en annan ton nu.....

Det visade sig att min magkänsla hade rätt. Proverna såg inte bra ut och att Viggo troligvis hade någon form av blödarsjuka men att vi måste komma in i morgon för att ta flera prover.

Jag hörde på hennes ton och sättet hon sa det på att hon inte alls visste vad hon pratade om. Det som jag kommer ihåg mest från samtalet är hennes ord - han får inte slå sig. Tappa honom inte.

Det var nästintill det enda hon kunde säga.